Kundkommentarer:

• ”Du är bra på att höra vad det är man vill göra och sedan komma med bra tankar och tips för att komma vidare med planerna och vilka steg som bör genomföras i vilken ordning. Jag är mycket nöjd med den hjälpen jag fick av dig. Sen att jag inte genomfört allt vi pratat om är snarare mitt fel. Ibland känns det som jag tror på något samtidigt om en annan del av mig inte tror det ska gå att genomföra.”

• ”Bra på att lyssna och plocka fram vad det är man egentligen vill”

• ”Duktig på att hitta en metod för att nå dit man vill och dela upp i steg och strukturera.”

• ”Använder många olika tekniker, psykologiska tanke-knep, tekniska hjälpmedel som Linkedin o.s.v. ”

• ”Bra på att tänka utanför boxen.”

• ”Stöttande, men kan ändå säga till om du tycker något låter orealistiskt och kan säga det på ett bra sätt.”

• ”Du är överlägset den bästa karriärrådgivare jag träffat!”

• ”Bra tips inför anställningsintervju.”

• ”Jag tycker det har varit värdefullt – särskilt att vi gick genom potentiella manuskript liksom nu vet jag hur ska jag hantera telefonsamtal.

Kund delar med sig av sina erfarenheter av mental träning:

När jag var på resande fot jobbade jag från kl 07 till kanske kl 22 när jag ändå bodde på hotell. Är (nja var) en utpräglad tävlingsmänniska, gjorde allt till en tävling och ville alltid vara bäst, oavsett vad det gällde. Gjorde allt till en tävling, även om det inte var mot andra så tävlade jag med mig själv.

Men efter en tid blev det för mycket.

En helg vid Kristi himmelsfärd, natten till måndag sov jag inte blund. På morgonen tänkte jag att jag inte behöver vara på jobbet så tidigt utan kan försöka sova en stund.

Det blev aldrig någon sömn. Kändes som kroppen gick på högvarv, tog vilopulsen, 65, så det var ju inte problemet.

Hjärnan gick på högvarv, tänkte inte klart en tanke, hann knappt börja en tanke innan nästa kom, allt helt random.

På fredag samma vecka kom jag till företagshälsan och träffade läkare, då var jag helt urlakad efter att inte sovit på nästan en vecka.

Blev sjukskriven och fick sömntabletter utskrivna (propavan och xopyklon/imovan). Provade en tablett varje men det hjälpte inte men 2 propavan gjorde att jag kunde sova, men de gav ju ”baksmälla” och man var inte ok förrän på tidig eftermiddag.

Närminnen var som bortblåst. De första veckorna vågade jag inte lämna hemmet.

Hade turen att träffa Ann-Marie Utas, fick bra hjälp. För mig var det jättejobbigt första gången att öppna mig och prata om hur jag mådde och kände, är eller var inte någon som pratar känslor. Här tror jag förtroende spelar stor roll.

Tror att kemin här måste funka. Kändes tryggt med Ann-Marie som har bra förståelse för hur jag som tävlingsmänniska fungerade. Vi hittade övningar som passade mig bra som den tävlingsmänniska jag var. För mig var det viktigt att övningar och metoder, verktygslåda med övningar, passade just mig.

När vi gick i genom hur jag upplevt tiden innan jag gick i väggen så med återblick hade jag ju i stort sett samtliga symptom på utbrändhet, koncentrationssvårigheter, kunde bara sitta och jobba max 15 minuter innan jag behövde göra något annat, närminnet var borta, tankspridd. När jag kom hem från jobbet på kvällar satte jag mig bara ner och hade inte ork att göra något över huvud taget. Tidigare tränade jag mycket löpning 3 ggr/vecka och annan träning 6 dagar/veckan.

Använder även idag några av verktygen.

Efter några veckor vågade jag mig ut och lämna hemmet. Händelse som jag minns är att jag skulle kompletterings handla mjölk en eftermiddag, tog bilen 3 min till affären, när jag är vid affären har jag inte en susning vad jag skall göra där, fick ringa hem till min fru och fråga vad jag skulle göra.

Jag hade här bestämt mig att jag skall tillbaka, här gäller att man verkligen bestämmer sig, det är min upplevelse i alla fall. Det är ingen annan som kan göra det åt dig, och med bra stöd på vägen med övningar och metoder blev detta en stor framgång för mig.

Var sjukskriven 100 % fram till hösten och började komma igång att jobba igen under hösten, men inte med samma arbetsuppgifter som jag hade innan, tror det är klokt att skifta arbetsuppgifter här.

Kom igång med träning, löpning och annat igen under tidig höst.

Men bara efter en månads arbete på 25 % i november råkade jag slita av hälsenan under squashträning, det här var ett djupt bakslag, det var ner under skosulorna igen. Låg bara hemma och tyckte synd om mig själv i en vecka. Men sen bestämde jag mig igen att jag skall inte låta detta vara ett hinder. Varken för arbete eller träning. Kunde ut och hoppa på kryckor 1-2 km bara för att få träning.

Arbetet där höll jag mig stenhårt till föreskrivna arbetstider, var kl 16.30 så sa jag att nu är jag klar för idag även om jag eller vi i en grupp var mitt uppe i något. Här var jag tydlig att nu är min tid ute för idag. Tror detta är en viktigt begränsning att sätta och vara tydlig med.

Använde mig av alla det övningar jag tagit till mig från Ann-Marie.

Allt detta gjorde att jag kände mig tvungen att förändra mig och min inställning till mycket. Tävling blev inte så viktigt längre, behöver inte tävla i allt och behöver inte vara bäst på allt jag gör.

Nu mer räcker det med ”good enough” i jobbet. Men är det tävling i tex sport, golf eller tennis eller liknande, då dyker tävlingsmänniskan upp igen, men inte lika mycket som tidigare.

Håller mig nu fortfarande till att arbeta 40 timmar i veckan, även när jag har förtroendearbetstid. Blir det lite mer en vecka tar ju ut kompensation direkt.

Vissa övningar jag fick från Ann-Marie använder jag fortfarande, främst andningsövningar.

Mina tankar kring allt detta är:

Inse situationen och erkänna den för sig själv.

Att vilja komma ”tillbaka” och verkligen bestämma sig för det.

Bra coachning från psykolog/beteendevetare (i detta fallet av Ann-Marie) och att personkemi även här måste funka.

Lyssna på kroppen signaler under vägen tillbaka och inte överarbeta övningar mm.

Ha tålamod (vilket jag aldrig tidigare haft).

Ta det steg för steg tillbaka, skynda långsamt (funkat bra för mig)

Vidare ha koll på sig själv så att man inte faller tillbaka i gammalt mönster

Har lyckats hålla koll på mig själv och vet vilka signaler jag skall lyssna på, inte bara hos mig själv utan även hos andra.

Ann-Marie, jag måste säga att ”samarbetet” med dig då funkade för mig på så bra sätt, du hittade rätt verktyg som passade mig.

Om jag inte tackat dig innan, så gör jag det nu, stort tack!

Hälsningar

Ulf